Så var dagen för EnergyRun här och Team Endorfin stod på startlinjen. Har mentalt förberett mig på loppet rätt länge men eftersom jag jobbat väldigt långa dagar i april och maj har den fysiska träningen blivit rätt så lidande. Såg mest framemot att få göra detta med Frank, älskar att göra sånahär grejer tillsammans!

Här är vi före och efter loppet. Under loppet skulle vi ner i djupt vatten. På det ena vattenhindret gick det mig under armarna och på det andra fick jag ta simtag, lägg sen till flera hinder där man hamnade krypa i lera så kan ni tänka er hur smutsig man var 😀

Vi hjälptes åt under loppet, fast mest var det nog Frank som fick hjälpa och peppa mig. På klätterväggen tog jag tillfället i akt och hjälpte tillbaka, jag hade händerna fulla som ni ser 😀 Jag glömde nog tid och rum då vi mårade på, jobbade bara från ett hinder fram till nästa. Konditionen räckte rätt bra fram till de sista två km, då blev det jobbigt. Dessutom fasade jag lite för väggen på slutet, hade gett mig tusan på att fixa den men den såg ju skrämmande ut för mig som är lite fisi. Då vi hade sista stigningen uppför Öjberget innan vi kom ner till väggen hade jag gråten i halsen hela tiden, så slut var jag.

Men jag klarade sista hindret!! och väl i mål så kom tårarna. Tillät mig gråta mot Franks axel 10 sekunder innan jag skärpte till mig, kunde ju inte stå där i mål och stortjuta heller 🙂 På hemvägen i bilen kollade jag tiderna och såg att jag blivit 13:e dam av alla och 6:e i min åldersklass. Lite stolt över detta är jag nog fast Frank får en del cred för det 🙂

Riktigt bra ordnat EnergyRun-gänget!! Klappa er själva på axeln för ett väldigt lyckat arrangemang!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Post Navigation