Såhär nyåret till ära så delas det friskt på some minnen från det gånga året. Jag väljer att dela ett speciellt minne med er. Luta er tillbaka och njut! (och börja planera er egen vandring)

I augusti vandrade vi Pallas-Hetta-leden, 55 km. I folkmun säger man så men vi startade faktiskt från Hetta. Men vi tar det från början. Mr Frank, stordottern Enya och jag bestämde oss för en vandring. Kala fjäll var ledordet. Vi startade tidigt en morgon från Kållby. För ovanlighetens skull körde Frank medan damerna sov. Det är värt att nämnas för jag kör i princip alltid annars 🙂 Med ett par snabba pauser var vi framme tidigt på eftermiddagen vid Hetta och kl. 14 hade vi lämnat över bilnycklarna till han som skulle köra vår bil till Pallas samt fått båttransport över sjön till starten av leden.

Lite pirr i magen men med gott mod tar vi oss an detta äventyr. Rinkorna är rätt tunga, skorna måste spännas om och det är rätt svettigt men vi traskar på i sakta mak. Vi hittar lite hjortron, dricker vatten i dragen vi passerar och pratar. Så glad och tacksam över att vår 12-åring ville med!

Den första delen av dagens etapp är i skogen och det lär dröja några timmar innan vi är uppe på kalfjällen. Frank aka videomannen filmar allt (och har nu i dagarna klippt ihop filmen, guldvärd att ha).

Så småningom börjar vi ta höjdmetrar och det blir nog lite jobbigt. Lite regn kommer även och modern som är allmänt fisi och lite höjdrädd försöker hålla modet uppe. De andra går det ingen nöd på. 🙂

Första natten har vi planerat att tälta vid Sioskuru. Dit är det 15 km så alldeles lagom dagstur. Vi var nog rätt trötta då vi kom fram eftersom det varit tidig väckning och lång resa. Leden var dock ganska lättvandrad även om stigningarna krävde regelbundna pauser.

Sagolikt vackert hade vi dock på kvällen och efter ett ordentligt mål mat var vi redo att knyta oss för natten. Jag sov nog inte speciellt bra men det var ju väntat, mina medvandrare sov som medvetslösa och det var också väntat. Vi har olika gåvor på den fronten. 🙂 En tidig morgon, tvagning i det iskalla vattnet fick en att vakna till och med gröt och kaffe i magen var vi redo för en ny dag.

Vi började med en brant stigning och den första timmen gick vi ca 2.5 km. Men vem har bråttom i denna sagovärld. Andra dagens första etapp från Siouskuru-Pahakuru (ca 12 km) var absolut vandringens vackraste del. Vi såg hur långt som helst omkring oss och det var så vackert.

Vi pausade en stund varje timme och åt lite jägarsnus som ni ser på bilden. Nötter, torkade frukt och choklad gav energi och muntrade upp om humöret tröt. Från Pahakuru fortsatte vi till Suaskuru där vi hade tänkt tälta andra natten. Väl framme bestämde vi oss för att ta en lite längre paus men ändå fortsätta eftersom platsen låg nere i en dal så ingen utsikt bjöds på, det fanns dåligt med tältplatser och droppen för mig var småkryp (möss eller lemlar) som flera gånger sprang nära mig. :-O

Före vi kom till Suaskuru blev vi utan vatten så vi lärde oss att fylla på alla flaskor ofta. Vilken lyx det är att kunna dricka vattnet i naturen.

Vädret växlar snabbt, för det mesta var det shorts och kortärmat men ibland drog ett regnmoln förbi. Mäktigt att se åska på avstånd och själv sitta i solsken. Till största delen hade vi sol under vår vandring, någon enstaka gång regnade det lite på oss.

Ibland såg vi till andra vandrare, speciellt vid rastplatserna men mera sällan under vandringen. Tystnaden gjorde nästan ont i öronen.

Eftersom vi bestämde oss att vandra vidare från Souskuru till Nammalakuru så fick vi en rejäl vandring andra dagen. 27 km och igen imponerades jag av 12-åringen som bar rätt tung packning (bl.a. 1.8 kg Harry Potterböcker ) Det förkortade även vår vandring med en natt, vi hade förberett oss för 3 nätter men nu blev det bara två.

Nammalakuru var nog bästa rastplatsen under vandringen tyckte jag. Rätt mycket folk där men det fanns gott om tältplatser och utsikten var magnifik. Frank fixade efterrätt åt oss på kvällen och även om kroppen värkte lite här och där så var lyckan total. På bilden nedan är efterrätten, fransk äppelpaj.

Sista dagen vakande vi till solsken igen. 13 km vandring återstod och glada i hågen gav vi oss iväg. Då visste vi inte ännu att de följande 9 km är det mest stigning och blöta partier som hägrar.

Redan tidigt under vår vandring så satte vi som rutin att alltid bara ta oss till nästa punkt, en punkt vi kunde se framför oss. I de brantaste stigningarna så pausade vi 5 sekunder vid varje stolpe 🙂

Blött, mulet och ont lite här och där gjorde denna del av vandringen mindre lustfylld men vi måra på.

Äntligen var vi uppe på Pallas och vi hade bara 4 km nedförs till bilen.

Uppe på berget stannade vi ganska länge. Vi kokade mat och bara njöt.

Utsikten var fantastisk och jag kunde sitta hur länge som helst på denna plats.

Medan den ena bara insöp allt med blicken, den andra ”snarkade” satt den tredje djupt försjunken i Harry Potter. Vi är olika och genom att umgås så lär vi känna varandra. Denna resa stärkte nog vårt band till varandra och ändrade lite på relationen till Enya. Jag kom till insikt att hon nog klarar mer än jag tror.

Till sommaren blir det nya äventyr och då ska våra småkottar också få hänga med.

 

Mina fina mammor som jag nästan dagligen jobbar med i nejden. Jag vet inte alltid vad ni heter (mitt namnminne är lite långsamt ibland) men det betyder inte att jag inte bryr mig eller är oengagerad. 🙂 Det tror och hoppas jag ni förstår. Som mest träffar jag över 100 olika mammor varje vecka, vintertid är det nog färre men fortfarande är ni många.

Då ni kommer på mina pass brukar jag göra en snabbkoll i förbifarten hur er bakgrund ser ut. Då blir det lättare för mig att hjälpa er. Ni som deltagit i mina MamaShapeUp-pass på StudioZ vet att jag är en liten tekniknörd samt att jag tjatar om magen, bäckenbotten och muskelkontakten. En del av er har också märkt att det är ju inte lätt och det tar tid. Speciellt muskelkontakten tar tid, ena dagen finns den där och nästa dag är den som bortblåst. Kroppskännedomen, balansen och hållningen är några andra fenomen. Att jobba med mammor kräver ”hands-on” i det flesta fall. Jag behöver få rätta till lite, sätta en hand som stöd eller för att hjälpa att hitta rätt. Att få ett program i handen och göra själv fungerar i de bästa av fallen om man tränat tidigare.

På mina pass är det rätt ofta full rulle och jag hinner ibland inte som jag skulle vilja. Därför kommer jag nu tillsammans med StudioZ att ordna en lite mindre mammagrupp med max 10 deltagare. Måndagar kl 11.30 är tidpunkten och vecka 5 startar vi. Priset är 70€. Kursbeskrivningen är:

Nu har du chansen att som nybliven mamma komma igång med träningen på ett säkert sätt i en mindre grupp. Under 6 tillfällen går vi igenom hur du bygger upp en stark kropp inifrån och ut. I denna grupp får du personlig handledning utgående från just din utgångspunkt.

Vi jobbar med muskelaktiveringen, styrketräning, konditionsträning samt rörlighet och muskelvård. Du kan delta efter att du varit på efterkontrollen men även du med lite äldre bebis som inte kommit igång med träningen ännu kan hänga med i kursen. Bebisen är såklart välkommen med på våra träffar.

Anmälningar till info@studioz.fi och förfrågningar till mig Johanna Hjulfors

 

Vad du än håller på med i livet så bör du ha en stark kropp så den orkar. De som känner mig väl vet att jag diggar styrketräning. Jag är övertygad om att genom att stärka upp sin kropp fysiskt så stärks även den mentala delen, alltså du blir starkare psykiskt. Det är inget måste att träna på gym för att få en stark kropp, det går bra att träna hemma. Några redskap behöver du skaffa men själva träningen är bara att köra igång med då du vill, ingen tid går åt till transporten till och från gymmet.

En gammal bild men minns ännu lyckan då jag marklyfte 100 kg 🙂

En del tänker kanske att styrketräning är lika med stora muskler, något som har med utseendet att göra. Till en början då jag började styrketräna så var nog mitt fokus mera mot att bygga och få synliga muskler men vart efter åren har gått så är det nog måendet och funktionen som kommer i första hand i dag. Kroppen bör hålla för det dagliga livet där arbete, fritidsaktiviteter och hemmasysslor ingår. Nu kommer jag dra en kurs i hur du bygger en stark kropp så ifall du vill:

– bygga upp en stark kropp
– lära dig teknik i basövningar som knäböj, marklyft, bänkpress och militärpress
– få uppdaterade program så att du utvecklas
– få träningen färdig serverad, bara att utföra 🙂

Då ska du anmäla dig till denna kurs, gärna redan nu eftersom jag tar emot max 6 deltagare. Från januari-maj träffas vi fem gånger. På träffarna är det teknikträning och genomgång av träningsprogrammen. Mellan träffarna tränar ni på egen hand. Pris för detta är 130€. Fredag eftermiddag var 5:e vecka träffas vi med start den 13.1, mer exakt tid kommer vi överens om sen. Kontakta mig för mera info.

Jag diggar skarpt att springa i skogen. Ännu roligare är det att springa tillsammans med andra i skogen. Drömmer även du om att till sommaren glida fram som en gasell så ska du hänga med i denna grupp 🙂

 

I februari drar jag igång en löpargrupp. Den är avsedd för nybörjare men även fast du redan tidigare sprungit så kan du hänga med. I en grupp utvecklas man mera och lär sig att hitta gränser. Vi startar med genomgång av styrkeprogram eftersom det viktigaste är att du har en kropp som håller för löpning. Under kursen går vi igenom hur vi kan effektivera vår löpning, vi springer olika intervaller, vi gör tester, vi jobbar med rörlighet, får både styrke- och löpprogram och det viktigaste av allt är att vi har roligt. Du får hänga med på din egen nivå.

Mot våren då snön smält kommer vi att springa på olika leder i nejden. Finns det intresse så kan vi även delta i olika motionslopp som ordnas. Vi bygger tillsammans upp vår egen grupp så att den utmanar oss att utvecklas, vi får löparglädje och motivation att hållas igång.

 

 

Här kommer ett recept på en smaskig sak till julbordet. En hälsovårdarkollega bjöd på denna och eftersom den var så god gjorde jag den till mitt kalas. Bilderna är från en julig kvargtårta jag gjorde under sensommaren till en tidning. Låt er väl smakas av denna 🙂
Vill ni ha ett hälsosammare alternativ så klickar ni HÄR.

Chokladcheesecake

Botten:
173 g Fazer Marianne kex
50 g smält smör

Mixa kexen och blanda med smöret.
Tryck ut i en form, ca 20 cm i diameter. Sätt i kylskåp.

Cheesecaken:
3 gelatinblad
3dl grädde
1dl florsocker
2 tsk vaniljsocker
250 g Mascarponeost
200g choklad – gärna lite mörkare

Lägg gelatinbladen i blöt i vatten
Vispa grädden till skum, tillsätt florsocker o vaniljsocker.
Blanda i mascarponeosten försiktigt. Smält chokladen och blanda i smeten.
Krama ur vattnet ur gelatinbladen och lös upp dem i några teskedar kokande vatten.
Tillsätt i blandningen. Häll blandningen i formen och sätt i kylskåpet att stelna, gärna till följande dag.

 

Hej! Dagens gästbloggare är jag, Sonja Finholm – fru, mamma, journalist, Bosundbo och träningsmänniska (det är också den vägen jag lärt känna Johanna). Min pappa gick nyligen bort och jag och min familj är mitt uppe i en sorg som jag fortfarande har svårt att sätta ord på. Men här är några tankar om hur livet går vidare och hur alla decembermåsten och all julstress också kan vara något värdefullt.

sonja1Hos oss gillar vi snö! 🙂

48 tomma lådor och en hög med godis och småprylar ligger på köksbordet. I morgon är det 1 december och då ska alla luckorna vara klara. Bara att sätta igång alltså. Men varför stressa med en hemmagjord adventskalender just i år, undrar någon. Svaret är enkelt – just i år är det viktigare än någonsin. Viktigare än någonsin att ge barnen en hemmagjord kalender – som de alltid haft – viktigare än någonsin att gå ut i skogen och leta efter den perfekta lillajulgranen och att tända adventsljusen. Viktigare än någonsin att fira julafton hos mommo.
Viktigare än någonsin att göra precis som vi alltid gjort.
För inget är som vanligt i år.

Johanna skriver om att tagga ner i advent och lyckas möta julen harmonisk och lugn, att skippa de traditioner som bara stressar. Hos oss förbereder vi en jul som kommer att vara väldigt annorlunda. En fattas oss. En stol kommer att vara tom vid julbordet. Och därför är traditionerna just detta år inte bara ett måste – de är ett sätt att minnas. De hjälper oss att se att livet måste gå vidare. De hjälper framför allt barnen att ha åtminstone något som är likadant som förr. Därför kommer jag att bygga pepparkakshus, slå in paket, ställa fram krubban, lyssna på vår jullista på Spotify, fixa julkort, ta fram tomtelådan. Jag kommer att ha fullt upp, men tänker att det är en bra sak. Det kommer att vara mycket att göra, men jag ska inte stressa. Jag ska i stället minnas, reflektera. Göra allt jag kan för att bevara de traditioner vi har i vår familj. Ta fram de ärligt talat ganska fula, men gamla och värdefulla tomtarna som jag fått av min farmor. Be mamma lära mig grava fisk, enligt pappas recept. Hjälpa henne att fixa granrisbockarna – som alltid varit pappas syssla.

Där sitter jag alltså med de 48 lådorna och förbereder mig på en sen kväll. Jag är sent ute och enda sättet är att fixa till kalendern när barnen somnat. Lägga in alla 48 prylarna i lådorna, slå in dem, placera ut dem i barnens rum så att de kan öppna första luckan när de vaknar. Inser att jag blir tvungen att sitta uppe hur länge som helst och vara förlamande trött dagen efter. Då säger maken att han kan ta med barnen till simhallen just i kväll, så jag kan fixa kalendern.
Det om något är kärlek.
Kalendern är klar, de första luckorna är öppnade.
Jag har ett måste mindre och ännu en sak är precis som förr.

sonja2

Jul och traditioner går lite hand i hand. Jag tycker om traditioner, dom känns trygga och inger lugn. Dock tycker jag traditioner är ok till en viss gräns. Låt mig förklara.

Under min kurs för viktiga gruppen så pratar vi om negativa livsregler. Till en början fick vi fundera vad detta är men efter en stund så avlöste den ena berättelsen den andra och vi skrattade så tårarna rann. Några exempel på vad en negativ livsregel är:
– storstädning inför julen, hela huset ska tokstäds så det blänker fast du egentligen inte hinner/orkar/vill
– 7 sorters kakor samt bröd och mormors maltlimpa ska fylla frysen… sen till midsommaren slänger du bort det som ingen ätit

Oftast är dessa livsregler något vi fått med oss hemifrån, något vi tror vi måste göra för att den rätta julkänslan ska infinna sig. Nu pratar jag om livsregler inför julen men dessa kan ju vara något du gör för att du tror du måste under hela året. Exemplen jag ger här gäller oftast för kvinnor och jag skulle gärna hör om männen har några negativa livsregler.

Personligen har jag flera saker jag lyckats ändra på men någon livsregel sitter ännu kvar. Jag kanske lyckats ändra beteendet men känslan är det svårare med. För mig för traditioner något gott med sig, ger en bra känsla. Traditioner som ger stress, dåligt samvete eller tömmer oss på energi är negativa livsregler. Nu vill jag gärna höra om dina negativa livsregler, kanske du har några du bör bryta eller har du redan lyckats göra dig av med någon? 🙂

Hej på er alla!
Roland Snellman heter jag, är 29 år och studerar andra året till mental tränare. Jag vill först och främst passa på att tacka Johanna för möjligheten att få vara gästskribent i hennes blogg! Så tack Johanna, I owe you one! 😉

rolli

Jag tänkte skriva lite om begreppet positivt tänkande som ju är ett ämne man jobbar med som mental tränare. Ett mycket omdiskuterat ämne. Att jag valde att ta upp just det beror på två saker:

För det första så när folk hör begreppet positivt tänkande kopplas det ofta ihop med den där över-positiva typen som, då man själv är deppig eller bara har en dålig dag, kanske dunkar en i ryggen och säger: ”Nämen kom igen nu, ryck upp dig! Var inte sån, tänk positivt! Detta är en myt kring vad positivt tänkande i praktiken innebär och jag vill härmed dementera den myten.

Positivt tänkande betyder inte att man går genom livets alla skeden med ett leende på läpparna och bara ser det ljusa i allt oavsett motgångar, olyckor, arbetslöshet, skilsmässa, svåra sjukdomar, dödsfall eller annat som vi möter i livet. Det är sånt som vi måste möta, bejaka och genomgå för att kunna gå vidare i livet. Det handlar alltså inte alls om att trycka undan och förneka de negativa känslorna och händelserna.

För det andra så påverkar dina tankebanor så många olika faktorer i ditt liv. Det gäller allt från din attityd, självkänsla och självförtroende till hur du presterar i eller hanterar en utmanande situation och hur lätt du blir stressad. En liten tankeställare: Din hjärna styrs till ca 90% av det undermedvetna. Ditt undermedvetna formas utifrån det du är med om, hur du säger saker, vad och hur du tänker och vad du skapar för bilder i ditt inre. Positivt tänkande kan alltså tillämpas på många olika sätt och jag tänkte här ge er läsare ett konkret tips.

ORDVAL – sättet du uttrycker dig på

Har du någon gång tänkt på hur du väljer dina ord? Använder du kanske många negationer i ditt tal, dvs ord med negativ betydelse. Exempel på negationer är ord som svårt, dåligt, omöjligt eller tråkigt.
När vi använder negationer så skapar vår hjärna en bild av att det ÄR svårt, att det ÄR dåligt eller att det faktiskt ÄR omöjligt. Detta påverkar sen hur vi förhåller oss till oss själva, olika situationer vi hamnar i eller uppgifter och utmaningar vi står inför.

Ett annat förrädiskt ord är ordet INTE.
Ett exempel: Du ska tävla i en idrottsgren, spela teater, sjunga solo, spela något instrument eller kanske hålla ett bröllopstal. Inför en sån uppgift kanske du är jättenervös och tänker: ”Bara jag inte spelar fel, jag får inte sjunga falskt eller tänk om jag river i höjdhoppet!”
Ordet INTE är ett speciellt ord. Vår hjärna klarar nämligen inte av att hantera det ordet. Hjärnan jobbar med bilder och för att hjärnan ska kunna hantera det vi hör så måste det först skapa en bild av det.
Om du då tänker på alla de scenarion du inte vill råka ut för, så det enda din hjärna gör är att den ser dig i de scenarion!

Föreställ dig att nån säger till dig: ”Tänk inte på en röd bil!”
Hur ska hjärnan då kunna skapa en ”inte-bild” av en röd bil?
Svara mig nu, varför tänkte du på en röd bil när du läste texten…!!?? 😉

Hur ska man då istället göra för att få det till att bli positivt?

När du beskriver, föreställer dig eller bedömer nånting, så istället för att använda ord som svårt eller dåligt, prova att vända på det och säg/tänk ”inte så lätt” eller ”inte så bra”. Att ändra ditt ordval så det innehåller positiva ord som lätt istället för svårt och bra istället för dåligt, ger det en helt annan effekt. Observera att det här är de enda tillfällen du ska använda ordet INTE, som jag nämnde om här tidigare. Detta tillvägagångssätt har nämligen två syften. Hjärnan kan ju som sagt inte hantera ordet INTE, så att istället använda uttrycket ”inte så lätt” gör att hjärnan ser situationen som möjlig att bli bra eller att bli lätt.

Hur gör man sen med ordet INTE?
Inför idrottstävlingen, bröllopstalet eller vad du nu står inför, fokusera istället på vad du VILL åstadkomma. Visualisera (se för din inre syn) hur du utför ett bra höjdhopp, hur du framför ett lyckat tal och kanske att folk t.o.m. skrattar och tycker du är rolig eller hur du riktigt briljerar i refrängen på solosången! Att fokusera på vad du vill uppnå istället för vad du inte vill uppnå, ger dig och din hjärna helt andra förutsättningar, jag lovar!

För svara mig ärligt: Hur skulle jultomten kunna veta vad du vill ha i julklapp om din önskelista innehöll allt det du INTE vill få i julklapp…??😉

Inläggen som kommer att publiceras här före jul kommer inte bara att tillägnas mammor men just idag går vi all in för alla mamazitas!! Jag brinner verkligen för mammaträning och idag vill jag dela med mig lite hur jag ser på den biten. Ibland får jag känslan av att det är stressande för mammorna att det pratas om träning, dom känner att dom borde komma igång men lyckas inte och då kommer det dåliga samvetet och gnager. Har även fått höra att ordet ”mammamage” som ofta används är något negativt och något som borde åtgärdas och få bort fort som bara den…

 

Min story

Efter första barnet hände inte så mycket med kroppen, inga besvär gav sig tillkänna och jag var ganska snabbt på gång igen. Sen efter barn nr 2 så var det helt annat. Ofta sjuk och trött rygg vilket ledde till att jag började söka efter träningsråd. Ingen kunde ge dessa och jag fick googla mig fram. Hitta Olga Rönnberg och tog till mig av hennes råd. Barn nr 3 kom och då var jag förberedd. Maggördel med till BB, smög med den för det var verkligen big no-no med sånt för snart 6 år sedan. Började använda gördeln redan på BB och försökte tappert hitta magstöd. Hade inte ännu den kunskap jag har idag men fixade i alla fall såpass stark bål att jag slapp ryggont. 2014 gick jag mammamage-utbildningen och då föll alla bitar på plats.

Jag önskar alla mammor skulle få uppleva skillnaden på hur det känns med en stark kropp, hur mycket styrketräning på rätt nivå kan betyda i livet. Träna för att orka och träna för din egen skull. Det ger så mycket, både kroppsligt men ännu mera mentalt!  Jag vill påstå att så gott som alla mammor har tid att träna, speciellt under tiden man är mammaledig. Träningen behöver inte vara varken lång eller invecklad och den kan utföras tillsammans med barnen.

mammamagelogo

Mammamage

För mig står mammamage för så mycket mer än just magen. Många mammor som kontaktar mig har problem med magen, ryggen eller bäckenbotten och i de flesta fall så kan vi åtgärda dessa. Kan inte jag hjälpa så brukar jag hänvisa vidare. Ibland kontaktar mammor mig som helt enkelt vill ha en mindre mage, de är inte nöjd med hur den ser ut. Är det muskulärt det handlar om kan vi oftast få resultat. Löshuden på magen är vad den är, den kan dra ihop sig med tiden, eller så inte. Kroppen är en helhet så även om jag kallar det ”mammamage-paketet” så är det hela kroppen vi tränar. Vi börjar förstås med andningen, magen och bäckenbotten, dessa bör man ha koll på för att överhuvudtaget kunna göra övriga styrkeövningar korrekta.

magdelning

Stressen

Oroande många mammor jag träffar lider av utmattning, trötthet och i vissa fall utbrändhet. Hemmalivet kan många gånger vara påfrestande och här gäller det nog för varje mamma att ta hand om sig själv. Ser man inte till att må bra så har man sällan ork att ta hand om andra. Där kommer träning på rätt nivå in. Denna del brukar jag försöka reda ut så jag vet på vilken nivå träningen ska vara. Ibland bromsar jag, väldigt sällan pushar jag. Sömnen är viktigast men även träning och någorlunda hyfsad kost. Här gäller det för mammorna att prioritera rätt och våga ta emot hjälp.

take-care-of-yourself

 

 

Adventstiden är här och nu märker man att samhället speedar upp. Reklamen i postlådan tar nya rekord och i facebookflödet ser man hur ”alla” deltar i en massa glittrande event. Glitter och ljus behövs verkligen nu då mörkret satt sin mantel över vårt land men istället för att dra upp tempot så kommer jag att aktivt jobba för att möta julen lugn och harmonisk. Hänger ni med på den utmaningen?

Förra julen var inget vidare eftersom jag jobbat och haft mig före så jag var trött. Då jag blir trött vill inte mitt hjärta riktigt hänga med så förra julen sa det till ordentligt. Nu är jag klokare och vägrar gå den vägen. Under december har jag tänkt dela med mig av tips, råd, inspiration av olika slag så vi alla orkar sen då julen är här. Detta är ingen julkalender så förvänta er inte inlägg varje dag, vi ska ju dra ner på tempot vettja 😀  Ni kommer även att få inspiration från ett par gästbloggare så kolla in hit mellan varven.

img_3438En wc-selfie från igårkväll bjuder jag på idag